Krampkamp.

Jag har inte sovit speciellt mycket alls inatt och jag kom precis hem. Dagen som sträcker it sig framför mig verkar tragiskt händelselös och jag vill bara gå och lägga mig med lite Lateralus och en valium i stort sett. Helst av allt hade jag ju velat se lite action! Det verkar inte hända dock.

Mitt hår är nytvättat och envisas med att hänga rakt i synfältet. Så jämnt jag klippt min lugg.

Med lite tur så har Moses öppet ikväll, och med lite otur så skyller de på kristna högtider och elfel. Jag tror dem inte vad de än säger. Jag hatar kristendom och fundamentalism. Det stör mig. Och jag stör mig på ganska mycket för övrigt, just idag. Hela jag är på dåligt humör.

Det enda som passar i musikväg är väl Front Line Assembly, bara för att det inte passar någonstans i övrigt. Åh så jobbigt. Min narcissism har gett sig tillkänna idag ovanligt mycket, och all uppmärksamhet som borde ges till andra riktas automatiskt mot mig själv. Det är ju pinsamt!

Funderar på att hälsa på min psykolog idag, eller någon gång i framtiden. Usch. Men kanske det behövs. Förmodligen får jag väl höra samma gamla tjat om theralen och xanax eller benzo eller vad de nu vill att jag ska trycka i mig. Sjuka jävla transmittorsubstanstjat och dålig rytm i nervimpulser och fy fan vad de tjatar. Kan inte jag få kognitiv terapi som alla andra? Jag vet inte vad jag skulle ta upp där, men ändå. Det suger.

Igen, så märker jag förändringar i mig själv som är helt ofrivilliga, som inte kan bero på så mycket annat än borderline. Det är ju trevligt att veta att man har en anledning åtminstone. "Min psykolog säger att jag har rätt att hata ALLA!"

Egentligen trivs jag bra med idag. Jag är bara trött på att alla relationer ska överskrida den automatiskt utsatta gränsen. För just nu har jag inte en enda relation på rätt plats. Nu är allt jobbigt. Och jag lyssnar på synth för att få bort det. Rätt musik är bättre än benzo. Kanske till och med opiater. Jag blir så arg på mig själv. För jag får inte ångra någonting. Då blir det bara fel.

Därför ska jag låta bli och vänta med att prata med folk förrän jag hamnar på rätt köl igen.

Ska vi spela schack?

Jag ska snart, eller om två timmar, gå ut på balkongen med en kopp varm choklad. Insnurrad i mitt tjockistäcke och påpälsad med deviltofflorna och mina barbapapabyxor ska jag sitta där (oavsett väder) och lugnt se ut på den lilla världen och sörpla på min varma choklad till den är slut. Sen kanske jag sitter där lite till - vem vet?

Är jätteledig nu framöver. En fåtal saker är inplanerade hittills. Får se, får se. Är så nyfiken av mig att jag kanske inte borde umgås med folk alls. Så himla full av känslor att jag inte vet vilken jag ska visa. Hemska jag, hemska du.

Emilie, eller Emelie eller hur hon vill ha det, var här idag! Aaaah och hon är så snygg och hon är helt jävla underbar. Vad är det som händer, alla före dettingar har gått och blivit mycket snyggare på senaste tiden. Hon har tatuerat sig nu, min Emelie, och hon har kvar halsbandet hon fick för typ två och ett halvt år sedan, och så fick hon ett nu. Jag saknar henne ganska mycket ibland.

Det är bra att hennes faster håller på att dö så att hon kan komma inom här innan sjukhusbesöken. Fan vad snygg hon är. Jag är fortfarande i chock. Och jag har skissat av henne för övrigt, där hon satt i min säng... Mmmm snygga människor.

Jag känner mig ytlig, men jag tror inte att ni kommit till samma insikt som jag.

Det spelar ingen roll egentligen. Jag tror att alla förstår hur det är att se något som verkar vackrare än allt annat du någonsin sett och sedan inse att du kan få det, för en stund så får du hålla all världens skönhet liksom. Det handlar om makt, och kontroll, precis som allt annat.

Det gör mig galen.

Jag måste förresten svara på en kommentar till inlägget "Get In The Limousine", ett par inlägg nedan. Om att läraren bara behöver följa facit när de rättar nationella prov. Jag är medveten om det, men ha i åtanke att min lärare är ett ess, som tenderar att visa starkt oförstånd och som verkar leta fel, för att hon har tråkigt. Och sedan jag är en väldigt cynisk och sarkastisk person i allt jag gör (likn. gammal tant som servat andra i hela sitt liv för att revolutionera med matkassen och handväskan för att hon är bitter) så blir det så att det tar sig uttryck även i de mest seriösa situationerna, så som prov där man ska prestera på ett inte-cynsikt sätt. Jag har svårt att göra det när jag finner uppgifterna vara på dagisnivå.

Världens längsta förklaring på världens mest meningslösa kommentar.

Jag har sovit så förbannat mycket idag att man nästan borde skämmas. Men de senaste nätterna har ju faktiskt varit i stort sett sömnlösa, så jag tog igen det med att sova till tio idag, bara för att gå upp och dricka lite blåbärssoppa, gå och lägga mig (insnurrad som en korv i täcket) och sova till fyra. Jag känner mig så ambitiös. Men mamma fick versionen "det är Kristi Himmelfärds och jag är ledig idag, imorgon och i övermorgon", vilket låter logiskt, men jag skulle haft två lektioner idag. Bus.

Pratat en massa strunt med en bekantskap idag, och får höra en massa saker som jag inte riktigt tror på eftersom det förmodligen är feel good-ord, både för hans och för min skull. Tanken är god dock, och vi inbillar oss att allt löser sig. För rent logiskt sett så gör det ju det, så småningom.

Jag tror att jag ger fel intryck till mina nya bekantskaper. Verkar intresserad på både det ena och det andra sättet för att sedan vända fel kind till och bete mig som att jag knappt känner dem. Jag förvirrar mig själv så mycket att jag får huvudvärk. Men det har jag haft i två dagar i sträck nu.

Inser i denna stund att jag faktiskt publicerar det jag skriver här, och att det finns fler än jag som läser det. Det känns väldigt ovant och oeftertänksamt, att jag bara spyr ut en massa, stundtals viktiga ord här för vemsomhelst. Å andra sidan har man ju inte haft ett riktigt privatliv sedan nittitalet så man kan lika gärna lämna ut sig med flit nuförtiden.

Puss.

Idag så har jag haft nationellt prov igen. Det var enkelt, och förhoppningsvis så dumförklarade jag hela grejen tillräckligt mycket för att läraren ska förstå vad jag menar. Dessutom var jag tvungen att lägga ner cynismen en stund. Tråkigt.

Pratade med Loke idag, och fick reda på att han sovit utomhus när han inte fått sova hos mig, och jag skrattade så mycket. "Ska jag få skuldkänslor nu?", "Ja!", "...nej...!". Sen sa han något om att han inte tycker om mig längre, men det får vi väl se...! Jag vinner alltid.

Håller på att tvätta och vara äckligt huslig. (Jag tycker att det är äckligt husligt att tvätta, åh så pinsamt...)

Ska väl dra mig bort till tvättstugan igen...

Hej. Det är ganska sent på dagen nu märkte jag, och jag vet inte var hela dagen har tagit vägen. Anyhow, så har den varit väldigt Mahrströmspräglad, och jag har banne mig (...?) saknat den familjen en hel del. Det blir som en enda lång feel good-movie av att prata med dem. Tack.

Eh. För övrigt så har jag varit riktigt, riktigt slö idag och jag har pratat så mycket om hur det är med mitt liv och de situationer jag är i. Det är ganska skönt att liksom bolla med varandra och bara vara bittra tillsammans en stund. Samtidigt som man måste få skratta åt det hela också. Det är svårt att vara allvarlig och disträ samtidigt, och jag tror jag misslyckades. Men det är okej, det är bra ändå.

Fick min Holy Wood-skiva idag, som jag skulle fått i julklapp med ett "tack för lånet" och jag vet inte. Jag ska lyssna på den sen, bara för att vara lite sentimental och komma ihåg det där sommarlovet då jag låg i sängen så länge som möjligt med högtalarna precis vid örat och lyssnade på Mansonröst i timmar. Sentimentalitet är mysigt ibland.

Annars intet nytt på västfronten. Läsa lite Marquez kanske man skulle göra.

Jag har redan skrivit så mycket idag. Både på lunar (omnipresent) och på helgon (poughkeepsie) och på haket. Jag känner mig lite nördig. Behovet av att skriva hur allt förändras hela tiden försvann ganska mycket när jag pratade med min gamla flickekompis o telefon. Vi ska ses imorgon, det gör vi allt för sällan.

Mammas sambo ligger och slemhostar inte så långt härifrån och jag har inte gått ut med soporna än. Det är så tomt, men ändå så sprängfyllt. Allt.